Mantorp på försäsongen

Stärkta efter resan ner till Anderstorp var det nu dags för Mantorp Park. 05:00 lämna vid Stockholm, med skinande sol & frukost i magen såg det ut att bli en riktig kanondag. Tommy ville putsa sin 1:34-tid från 18/4 och Henrik såg fram emot att få se hur svår den tiden skulle vara att slå, samt att lära sig en ny bana.

Tommy ”väl förberedd” Lindquist börja med att missa motorvägsavfarten! Väl framme i depån så hade Henrik redan hunnit med att lasta ur cykeln och göra klart anmälan. Tommy började dagen med att skruva ihop sin cykel, och kom sist till både anmälan och besiktning. Till nästa gång har han lovat att allt ska vara klart redan vid ankomst, hur det kommer gå återstår att se.

När körningarna kom igång gick Tommy ut på sitt första pass med kalla däck p.g.a. morgonstressen och inga däcksvärmare. Ingen olycka skedd men fortare ska det gå! Efterföljande grupp kom två varv innan Fille highside’a ut på start– och målrakan. Som tur var ingen allvarligare olycka men väl ett saneringsjobb efter oljespillet. Henrik som av nån anledning anmält sig till medel-gruppen gick ut på första passet och varva hela fältet på tre varv. Väl inne i depån var det raka besked om att det var dags för gruppbyte!

Förmiddagens pass stördes väldigt mycket av olyckor. Flertalet avåkningar åt både höger & vänster samt en stackars Ducati som spruta olja från mitten på långa rakan & hela vägen in i depån.

Efter några pass och en snabb koll i våra laptimers insåg vi att Tommys 1:34-tid inte var vidare mycket att hänga i julgranen! Både Henrik & Tommy låg där och sniffa utan att riskera allt för mycket. Det främsta framsteget mot Anderstorp bestod annars av de jämna tiderna. Differensen mellan de fria varven låg på drygt 2sek vilket vi är mycket nöjda med, det bådar gott för framtiden och ev. enduranceracing.

Efter lunch kom försommarvärmen som ett brev på posten. Men tyvärr fortsatte folk att kasta omkull sina motorcyklar både till höger & vänster. Dagen bjöd säkert på tio olika typer av krascher men så vitt vi vet var det ingen som skada sig allvarligt iaf! Med lite mat i magen var det dags att skruva upp tempot. Konstanta 1:31-1:32 tider varv efter varv, och som vi upplevde det ett riktigt skönt flyt i körningen. Tommy satte ribban direkt efter lunch med en 1:30,55-tid och var sedan drygt 0,5sek/varv snabbare även om tiderna var lite högre.

Henriks näst sista pass var ett skolboksexempel på hur det inte ska gå till. Depåvakten vissla i tutan 10min för tidigt. 10min i depån utan däcksvärmare gjorde att cykeln betedde sig som en huggorm på banan, det två varven innan någon krascha. Ytterligare 5min i depån under saneringsarbetet och sen var däcken riktigt kalla. Ut på det första flygande varvet var Henrik nära att göra en likadan highsider som Fille p.g.a. det obefintliga fästet. 300m senare körde en cykel rakt fram där banan svängde vänster och passet var över. Så ska det inte gå till!

Stärkt av det lilla övertaget gick Tommy ut på sitt sista pass med förhoppningen att kunna putsa sin tid ännu lite bättre. Tyvärr så blev det en avåkning precis framför och i tumultet som uppstod fick Tommy väja ut i gruset. Oturligt nog föll cykeln omkull i knapp styrfart. Skadorna vart dock minimala och Tommy klara sig helskinnad ur situationen.

Henriks sista pass blev dagens absolut bästa. Med lite draghjälp från en annan cykel visade laptimern på åtta raka varv under 1:32, tre under 1:30,55 och med ett bästa varv på 1:29,57.

Med tanke på att ingen av oss tidigare har kört en 1000cc sporthoj och att vi nu har kört 50mil totalt (varvav denna dag var den första i torrt väglag) är vi riktigt nöjda med våra tider. Fortsätter det såhär så kommer det bli en riktigt kul sommar!